Det känndes rätt så pirrigt när jag paddlade förbi varvet. Väldigt imponerande att paddla längs den otroligt långa repslagarbanan. Jag kännde mig hela tiden iaktagen och väntade bara på att de skulle komma ett högtalarmeddelande eller något liknande. Den som väntar på något gott...
När jag hade paddlat förbi hamninfarten (som visade sig vara mycket mindre än vad jag hade förväntat mig ifrån mina lunchpromenader på Stumholmen) blev jag helt fascinerad av hur ljuset och fyren på Stumholmen speglade sig i vattnet och jag tog kort på det. Det var nog droppen som tog slut på försvarets talamod och de körde ut med en Stridsbåt 90 mot mig.
Fick helt plötsligt lite bråttom att komma in i kanalen mellan Stumholmen och Trossö...
3 kommentarer:
Hej hopp
Hur e det med tjejen egentligen, inte mycket paddlat på länge !!!
Nej, det har du alldeles rätt i! Pinsamt! Men allt har sin förklaring. Jag har flyttat till Stockholm (ingen bra ursäkt för att INTE paddla, jag vet, men en förklaring varför vi inte träffas så mycket i Karlskrona). Och kajaken ligger fortfarande i en kompis garage i Växjö. Jag är där nästan varje helg, men Helgasjön är frysen och bilen med kajakhållaren är i Stockholm. Men nu måste det snart hända något. Annars blir jag alldeles galen!
Hej Sonja,
Du bor i Stockholm och har kajaken i Växjö. Hmm, måste ju gå att paddla i Stockholms skärgård. Ta med dig båten upp och tokpaddla, och lägg ut det på bloggen.
Ha det bäst!
Skicka en kommentar